Gungande hav, karaoke och kontrolltvång

Jag älskar båtar. Speciellt stora lyxkryssare och finlandsfärjor. Det har jag gjort hela livet. Man kan nästan säga att jag delvis har vuxit upp på sådana färjor eftersom vi åkte med dem varje år till landstället i Finland och jag lärde mig hitta överallt. På den tiden var det båtarnas bollhav som lockade mig mest. Och godiset i tax-free-butiken. Nu är det buffémat, fest, dans och karaoke. Jag skäms inte för att jag sjunger hellre än bra, för att använda ett beprövat uttryckssätt.

Trots min asperger har jag inte svårt med stora folkmassor i dessa sammanhang. Det beror nog på stämningen och att jag trivs. Ett glas vin eller två gör nog sitt till.

Jag älskar också känslan av att vara på havet, se ut över skärgården, känna sjöbrisen och det mysiga gungandet. Det som många andra ogillar och blir illamående av. Ibland följer den gungande sköna känslan med flera timmar efter att jag gått iland.

Men alla resor, även korta kryssningar, kräver mer förberedelse för mig än för de flesta andra. I alla fall andra inom ”normalspektrumet”. Jag använder min detaljerade packlista som jag anpassar efter varje resa. Själva packandet tar ändå flera timmar. Vilka kläder ska jag ha med? Hur många av varje är lagom? Har jag glömt något?

Mina svårigheter märks också tydligt när man ska lämna hytten och kliva av. Mitt kontrolltvång säger åt mig att minutiöst gå igenom varje hörn av hytten för att vara säker på att jag inte glömt något. Och jag är lydig. Det tar ofta lång tid och mina medresenärer brukar stå otåligt och trampa i korridoren. Ibland leder det till och med till att vi blir ovänner. Ofta kommer det också stressade städare och undrar vad vi håller på med. Men vem har sagt att livet ska vara enkelt?

Hanna Danmo Källman
arbetar på Autism- och Aspergerförbundet och har begåvats med bland annat Aspergers syndrom

Annonser