Diagnos eller icke diagnos, det var frågan igår i Almedalen

Just nu befinner sig delar av Autism- och Aspergerförbundets styrelse, kansli och även representanter från minst tre av förbundets distriktsföreningar på Almedalsveckan i Visby. Vi har i förväg bokat in möten med riksdagsledamöter för att diskutera frågor som är viktiga för våra medlemmar. Dessutom kommer vi att sprida information om autism och Aspergers syndrom på vår plats, som ligger vid centralt belägna Donners plats. Vi arrangerar även tre intressanta seminarier i Högskolan på Gotland (lokal E 30). Det första mycket välbesökta seminariet hölls igår måndag om det ständigt, men särskilt under denna vår, heta ämnet diagnos eller inte. Rubriken på seminariet var ”Diagnos- hjälp eller stjälp?”

Deltagare på seminariet var

Eva Nordin-Olson, distrikts-/skolläkare och ordförande i Autism- och Aspergerförbundet, Ing-Marie Wieselgren, psykiatrisamordnare på Sveriges Kommuner och landsting, SKL, och Ann-Charlotte Eriksson, förste vice ordförande, Lärarförbundet samt informatören och föreläsaren Jill Söderlund som själv har diagnosen Aspergers syndrom.

Vad diskuterades på seminariet?

Seminariet inleddes med att Eva Nordin-Olson i korta drag berättade om autism och Aspergers syndrom samt problematiserade kring synen på dessa i det svenska samhället under de senaste årtiondena. Därefter inleddes en engagerad diskussion som den erfarna moderatorn Gabriella Ahlström tryggt styrde. Jill Söderlund berättade om hur det gick till då hon i tioårsåldern fick sin Aspergerdiagnos. Hon gav även en belysande bild av hur illa hennes skolsituation fungerade innan diagnosen och att den blev betydligt bättre efter att hon fick sin diagnos. Jill berättade att detta i stor utsträckning berodde på att diagnosen hjälpte henne att förstå sig själv. Det ledde i sin tur till en bättre självkänsla och att hon då kunde påverka sin skolsituation i högre grad. Eva Nordin-Olson lyfte fram att diagnosen i olika sammanhang skapar bättre förutsättningar för en djupare förståelse för hur en person fungerar och vad som ligger bakom ett visst beteende.

Ann-Charlotte Eriksson från Lärarförbundet, som naturligt nog hade ett skolperspektiv, menade att trots att vissa elever blir diagnosticerade så riktas inte stödet i skolan i tillräckligt stor utsträckning. De flesta eleverna får ungefär lika mycket stöd trots att stödbehovet skiftar i mycket hög grad. Hennes lösning var att ge lärarna en sorts ordineringsrätt för den pedagogiska insatsen särskilt stöd. Hon menade att lärarna är närmare eleverna än rektorerna och därmed har en bättre bild av elevernas verkliga stödbehov. Eva Nordin-Olson markerade att de pedagogiska insatserna bara är en del av de insatser som krävs för att skapa en god skolsituation för eleven.

Ing-Marie Wieselgren framhöll vikten av ett helhetsgrepp kring personen för ett framgångsrikt bemötande och insats oberoende personens ålder och livssituation. Hon betonade att samhället måste rikta sitt stöd till personen utifrån dennes behov och att diagnosen är viktig då den berättar mycket om personens behov och hur omgivningen bäst kan tillmötesgå det. På samma sätt ska skolan, menar Wieselgren, utgå ifrån elevens enskilda behov då den strävar efter att skapa en inkludering för eleven. Eva Nordin-Olson poängterade att en verklig inkludering är ett förhållningssätt från skolan där eleven får utvecklas efter sina förutsättningar hur dessa än är och att diagnosen där är en viktig källa till att förstå eleven. Hon nyanserade även begreppet inkludering där den traditionella synen oftast har som mål att eleven ska gå i en traditionell helklass. Nordin-Olson kallade detta för fysisk integrering och att verklig inkludering var när eleven fick utvecklas efter sina förutsättningar och att skolsituationen anpassades efter dessa.

Det var såklart bara några axplock från seminariet. Det bästa är om ni själva har möjlighet att besöka seminarierna. Idag tisdag arrangerar förbundet i samma lokaler två lika intressanta seminarier. Det första är klockan 8.00 – 9.30 med rubriken ”LSS – lagen som sällan fungerar”. Det andra 13.45 – 15.00 med den träffande rubriken ”Fungerar skolan för elever med autism eller Aspergers syndrom?”

Mer om våra seminarier hittar ni här  http://www.autism.se/news.asp?nodeid=86853

Är ni på Gotland? Besök gärna våra seminarier eller kom förbi och snacka med oss på Donners plats!

Nicklas Mårtensson

arbetar som ombudsman på Autism- och Aspergerförbundet. Trots det hektiska livet i Almedalen hann jag ägna mig åt så kallad kändisspottning under det första seminariet. Förutom de välkända personerna framme vid scenen såg jag i publikhavet representanter för den utmärkta distriktsföreningen från Gotland, de lika trevliga som lekglada tjejerna från Speciella, begåvade inspel från Barnombudsmannen utifrån barnens perspektiv och även Stina Hansson från Finsam Gotland bidrog till diskussionen.

Annonser