Dags att bryta tystnaden

Debattartikel i Upsala Nya Tidning 27/12 2017 av Afasiförbundet, Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft, Autism- och Aspergerförbundet och FUB om kvinnor med funktionsnedsättning i #metoo-debatten.

Många kvinnor har svårt att kommunicera, förstå och bli trodda när de försöker uttrycka sina erfarenheter av förtryck och sexuellt våld. Dessutom är kunskapen hos olika myndigheter om hur dessa kvinnor ska kunna göra sig hörda och anmäla våld skrämmande låg. Ändå är många flickor och kvinnor med kognitiva-, psykiska och kommunikativa funktionsnedsättningar mer utsatta för brott än andra.

Metoo-uppropet i Sverige bygger på slutna Facebook-grupper med flickor och kvinnor som delger varandra sina erfarenheter av förtryck och sexuellt våld. Hur gör de grupper som har svårt att skriva, läsa och använda digital teknik men ändå har en historia att berätta? Hur kan de grupper som använder alternativ kommunikation få stöd att uttrycka sig? Vi vill uppmärksamma rätten att få stöd att kommunicera och uttrycka sig på sina egna villkor.

Brotten är många mot flickor och kvinnor i våra grupper. Det handlar både om ett utbrett förminskande av personer där många behandlas som mindre värda och blir pratade över huvudet på. Inte blir lyssnade på. Och det handlar om våld, sexuellt våld och utsatthet. Flickor och kvinnor i våra grupper utsätts i skolan, på arbetsplatsen, i skolskjutsar, i färdtjänstbilar, inom vården, inom psykiatrin, av personliga assistenter, av hemtjänstpersonal, på krogen, i boendet, i familjer och nära relationer.

Flera kartläggningar och projekt har lyft fram fakta utan att det händer just någonting. Några exempel:

Det är dags för en ordentlig kompetenshöjning hos rättsväsendet, socialtjänsten, polisen och andra myndigheter så att det blir möjligt att prata om och anmäla brott med alternativ kommunikation och kognitivt stöd. Att brottsoffer ges tid att uttrycka sig och bli förstådda. Att brottsoffer med olika funktionsnedsättningar blir behandlade med respekt och blir trodda när de berättar. Det är hög tid att det rensas upp bland våld och utsatthet också bland de grupper som har svårt att kommunicera kring vad de har varit med om.

Berit Robrandt Ahlberg, vice ordförande Afasiförbundet
Maria Lundqvist-Brömster, ordförande Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft
Anne Lönnermark, ordförande Autism – och Aspergerförbundet
Lillemor Holgersson, förste vice ordförande FUB, För barn, unga och vuxna med funktionsnedsättning

Återupprätta LSS

Runtom i Sverige hölls idag manifestationer för att uppmärksamma Internationella Funktionshinderdagen och då särskilt frågan om LSS. Jag fick möjlighet att delta i Göteborg och hålla ett kort tal.

 

 

 

 

 

 

 

Ni kan läsa talet här:

Dagens tema är inget särintresse. Det handlar om mänskliga rättigheter, en dag för alla. Någon gång i våra liv kommer vi alla att vara i behov av extra stöd från samhället. I ett tryggt och jämlikt land ska alla ha möjlighet att vara delaktiga, kunna utveckla och använda sina unika förmågor, ha god hälsa och ett meningsfullt liv. Dock visar det sig i verkligheten att alla människor inte innefattas i begreppet alla.

Assistanshaveriet är en skam för Sverige. Exemplen som har lyfts i media visar detta med all tydlighet. Flera exempel handlar om personer med autism. Det stöd som en person med autism behöver går inte att räkna i minuter som Försäkringskassan gör. 30-årige Per i Ljungby är på ett litet barns utvecklingsnivå, har inget talat språk och behöver ständig tillsyn och hjälp med i princip allt. De fick beviljat 3 timmar och 38 minuter i veckan för personlig hygien. Kommunikation, all lotsning i vardagen, att lugna, anpassa, förklara, påminna, förbereda, förhindra skada o.s.v. räknas inte.  Per är väldigt känslig för att ha främmande människor runt sig och behöver det lugn som hans egen lägenhet ger. Detta raseras nu.

Anders, som har autism och svår utvecklingsstörning, tvingas flytta efter 20 år i ett gruppboende som fungerar mycket bra tack vare långt kontinuerligt arbete och kompetent personal. Anders befinner sig på en 2-3-årings nivå och skulle fara väldigt illa av en flytt. Att välja var man vill bo är en mänsklig rättighet, men tydligen inte för alla.

Att få möjlighet att uttrycka sin vilja eller sina behov, att få gå ut med en vän på en promenad, åka iväg en helg med övernattning nån gång per år är något de flesta av oss tycker är rimliga saker att kunna göra. Kanske man skulle vilja åka på konsert i en annan kommun eller utöva sitt intresse utan att behöva göra det med sina grannar eller överhuvudtaget i grupp. Kommuner runtom i vårt land begränsar människors vardag på ett sätt som inte alls har stöd i LSS-lagen. Att bli isolerad och passiv genererar dessutom ohälsa. Vår medlemsenkät om LSS visar att många också har en väldigt svår ekonomisk situation och är beroende av att anhöriga skjuter till pengar varje månad.

Det är beklämmande att se hur staten och kommunerna tävlar om att slippa ta ansvar för LSS istället för att skapa ett hållbart samhälle där man med ett bredare och längre perspektiv skulle se det som lönsamma investeringar. Att personer med funktionsnedsättningar exkluderas i samhället, att anhöriga blir sjukskrivna och att syskon kommer i kläm är kostsamt och inhumant. Ett sådant samhälle vill vi inte ha.

Lösningen är enkel. Återupprätta LSS.

Göteborg, 3 december
Anne Lönnermark, ordförande i Autism- och Aspergerförbundet