Debutantbalen i Almedalen

Senaste åren har jag, likt Askungen, suttit och längtat och trängtat när förbundet varit i Almedalen. ”Vad är väl en Almedalsvecka, den är säkert tråkig, urtrist och alldeles, alldeles…….. underbar!” I år hade jag äntligen möjlighet att åka iväg och vi var ett glatt gäng från förbundet med två som var där för första gången. Jag har blivit ombedd att skriva om mina intryck som ny i Almedalen.

Att förbundet har ett tält i Almedalen känns som väldigt viktigt. Många är de människor som inte är medlemmar, men som vågar sig fram lite sakta, tittar i materialet och sen nästan alltid ställer frågor. Många är de som förmedlar små berättelser som anhöriga, arbetskamrater eller vänner. Tältet och vår närvaro där är grunden i vår medverkan vid Almedalen, tänker jag. Att våra T-shirtar har väl synlig logga gör att man också kan bli kontaktad när man går runt på området. Det är tydligt att autism är något som berör och är angeläget.

Tältet

Seminarierna som var ungefär 3 500 till antalet i år är en mycket stor del av Almedalen. Man får välja ut vilka seminarier som känns viktigast och fördela dessa mellan sig för att täcka så mycket som möjligt. Vi märkte några gånger att vår närvaro vid en del seminarier där vi satt långt fram i våra T-shirtar gjorde att vår målgrupp lyftes lite extra. Ett enkelt sätt att påverka… Våra egna seminarier var välbesökta, även om det har kommit ännu fler människor tidigare år. Det är väldigt bra att bjuda in nyckelpersoner till panelen, eftersom de då måste sätta sig in i våra frågor. Vår medverkan i andra organisationers seminarier är ytterligare ett sätt att kunna kasta ljus över de frågor vi anser är viktiga.

Något som jag kände väldigt starkt var närvaron av så många handikappförbund på samma ställe. Det gav mig en stark känsla av att vi är många i landet som strävar mot samma håll. Vi är många, vi är engagerade och tillsammans kan vi åstadkomma förändring! Det känner jag starkt, även om jag också är medveten om att förändring tar tid. Att vara på föräldrakrafts mingel tillsammans med flera hundra andra människor som drivs av samma engagemang, det fyllde mig med kraft. Överhuvudtaget blev jag påfylld mer än jag blev slutkörd, trots det intensiva schemat.

Almedalen är så mycket mer än det man ser på TV. Almedalen är inte bara partipolitikernas arena, det är i ännu större utsträckning arenan för intressepolitik och engagemang, för samhällsfrågor och samhällsutveckling. Almedalen innehöll betydligt mindre rosévin och betydligt mer ideellt engagemang än vad som är den gängse bilden som massmedia förmedlar.

Att jag har kompetensutvecklat mig inom funktionshinderfrågor genom att bryta båda fötterna och hamna i rullstol ett par veckor efter Almedalen är en helt annan historia, men den knyter på något vis ihop början och slutet av min semester…

Maria Grimståhl
Ledamot i förbundsstyrelsen

Leva Som Svensson eller Leva Som Snopen?

Almedalsseminarium om LSS arrangerat av Autism- och Aspergerförbund och FUB

Moderator: Elisabeth Sandlund
I panelen: Guy Lööv, politiskt sakkunnig hos Åsa Regnér. Karin Thomasson, fjärde vice ordförande SKL. Maria Fälth, kommunalpolitiker i Upplands Väsby för KD. Eva Nordin-Olson, fd ordförande i Autism- och Aspergerförbundet. Thomas Jansson, ordförande FUB.

Eva Nordin Olsson inledde årets LSS-seminarium med en kort historisk bakgrund. Därefter tog Elisabeth Sandlund vid och påminde oss om vad LSS syftar till: rätten till full delaktighet i samhället, att kunna leva ett liv som andra och att ha ett gott liv. Så ser det inte ut idag. Idag står vi inför ett demokratiskt problem då lagen blivit kraftlös och urvattnad, fortsatte hon.

Panelen var överens om att tillämpningen av LSS är det stora problemet. Bland annat lyfte Thomas Jansson att de prejudicerande domarna måste bort, och att det skapar problem med olika regler för privata och kommunala aktörer. Han undrade också varför diskussionen om kostnaderna för LSS får så stort utrymme.

– LSS generar också arbetstillfällen, den ger intäkter. 80.000 personer arbetar som personliga assistenter. I förhållande till vad är en insats dyr? Skulle det bli billigare med institutioner?

Eva Nordin-Olson å sin sida vill se ett förtydligande i lagen då det finns tendenser till bland annat smyginstitutionalisering. Men det hon särskilt lyfte är behovet av ett kompetenslyft för dem som arbetar inom LSS-verksamheter men även hos handläggare än kunskapen för låg och fick medhåll från övriga i panelen. Maria Fälth tog upp svårigheten att rekrytera rätt personer och tyckte att det vore en god idé att försöka påverka socionomutbildningarna. Guy Lööv passade först och ville inte lova någon kompetenssatsning men sa ändå att han skulle ta med sig detta till Åsa Regnér.

– Det finns goda skäl för ett kompetenslyft och det behöver inte heller bli så kostsamt.

Autism- och Aspergerförbundet har tidigare i år tillsammans med FUB skrivit till Åsa Regnér om krav på just ett LSS-lyft. (Det är inte första gången vi skriver.) Vi fick då till svar att man inte hade några sådana planer. Vi får hoppas att Guy Lööv tog intryck av panelens rörande enighet om att det finns ett stort behov av en kompetenssatsning.

SKL:s representant Karin Thomasson var lösningsfokuserad och menade att samordning och samverkan är en viktig framgångsfaktor. Hon redogjorde för sitt utvecklingsarbete där man vill skapa dialog mellan olika aktörer på kommunal nivå och betonade vikten av brukarmedverkan och att lyfta fram de goda exemplen som ändå finns. Även Maria Fälth menade att många gör ett bra arbete redan nu. Särskilt en del små kommuner med små resurser vilka faktiskt imponerar men ser också ur sitt perspektiv att samverkan med anhöriga och brukarorganisationer behöver förbättras.

Alla var förstås nyfikna på att höra mer om den kommande utredningen om LSS som ju Åsa Regnér tidigare berättat att man har för avsikt att genomföra. Guy Lööv sa att utredningen ska komma igång under 2016 och vara klar innan mandatperioden är över. Partipolitisk konsensus finns ju, men att det är viktigt att hitta hållbara lösningar för framtiden. I direktiven kan vi förvänta oss att frågan om att lagen behöver reformeras kommer med. Behovet av en ny boendeinsats har ju flera aktörer konstaterat. Personkretsen kan också komma att ses över. Han betonade att de som har allra störst behov ska tillförsäkras stöd. Föräldraansvaret kan bli en annan beståndsdel i direktivet:

– Barn har behov av sina föräldrar men barn har också ett behov att vara fria från sin föräldrar. Vi ser att kvinnorna bär det största ansvaret, det bör finnas en jämställdhetsaspekt med i direktivet, ansåg Guy Lööv.

Agneta Söder
Ombudsman
Autism- och Aspergerförbundet
IMG_3484