Mode för ökad medvetenhet om autism

På årets förbundsråd visade Elisabeth Svensson sina kläder från projektet Simple Fashion for Autism Awareness. Här på bloggen delar hon med sig av sin historia bakom projektet. blogg2Elisabeth Svensson visar loggan på ett av hennes plagg. Foto: Christina Teuchler

– Jag önskar att jag hade ett funktionshinder som syntes utåt så folk kunde förstå, det är det mest hjärtskärande min autistiska syster någonsin sa till mig. Med det i bakhuvudet skapade jag projektet Simple Fashion for Autism Awareness.

Den 27 maj 2011 vaknade min familj och jag till en helt vanlig dag. Men denna helt vanliga dag slutade i djup sorg och saknad. Vi förlorade min älskade storasyster Ewa. Hon hade en månad tidigare ramlat på cykeln och skadat knät. Jag och min mor körde Ewa till sjukhuset där de sa att knät förmodligen skulle svälla upp under de närmaste dagarna. Under den kommande månaden åkte Ewa fram och tillbaka till akuten och fick olika instruktioner om vad hon skulle göra.

Fyra år tidigare hade Ewa fått proppar i lungorna. Efter den händelsen var hon ofta sjuk, hon fick infektioner och stukade armen. Jag var med på många av akutbesöken och blev ofta otroligt förbannad när Ewa blev hemskickad utan någon hjälp. Vi blev utskrivna med kommentaren ”hon säger ju ingenting, då är ju ingenting fel”.

Dessa kommentarer fick mig att koka av ilska. Som orolig lillasyster tycker jag att akuten borde vara en plats där det finns förståelse för personer som min syster och hennes funktionshinder och hur hon i pressade situationer ibland kunde låsa sig.

Vi förlorade Ewa en fredagskväll. Klockan fyra ringde mamma och frågade om jag ville följa med och hämta Ewa på akuten. Jag svarade att de skulle ringa när de kom hem. Vid femtiden pratade jag med Ewa. Hon sa att hon frös och hade spytt i bilen av smärta men var vid gott mod. Vi pratade om hårfärg. Det var det sista jag pratade med min syster om. Mamma sa att de snart var hemma. En kvart senare ringde hon igen och sa att något var fel och att jag måste komma.

När jag kom till lägenheten var en ambulans redan där och ytterligare en var på väg. Ewa var okontaktbar. De tog med henne och jag och mamma åkte efter. När vi kom till akuten bad en sköterska oss att komma med till anhörigrummet och sa att läkaren snart skulle komma.

Läkaren började förklara vad som hänt i ambulansen och ledde oss fram till det faktum att vi förlorat vår Ewa. Jag kramade mina knän och repeterade ”det är inte sant, det är inte sant!” Resten av familjen kom och vi fick se Ewa innan vi lämnade akuten i ett ytterst ofattbart tillstånd.

Ewa hade en propp i knät. När hon lämnade akuten slets sig proppen och vandrade upp till lungorna. Det Ewa dog av har ingen koppling till hennes autism men det fick mig att fundera på hur det skulle vara om fler människor visste vad autism kan innebära och hur det ter sig hos olika individer.

Det tog mig några år men efter en tid kände jag att jag ville göra något som kunde hjälpa till att öka medvetenheten om autism. På en flygning hem från USA satt jag och skissade på några plagg och fick idén till detta projekt. Jag har studerat mönsterkonstruktion och sömnad i två år och har ett företag där jag designar, syr och säljer kläder. Jag tänkte, sy det kan jag ju. Så varför inte kombinera vad jag kan med vad jag helst av allt vill framföra.

Hedra min systers minne och önskan att fler ska förstå.

Alla mina lärare vid Sätergläntan där jag studerade sömnad har hjälpt, stöttat och kommit med otroligt bra konstruktiv kritik. Jag sökte ett stipendium hos Stiftelsen Arbetsflitens Befrämjande och bad om bidrag för att kunna köpa en symaskin som skulle hjälpa mig att göra den extra proffsiga finishen på plaggen. I ansökan berättade jag om mitt projekt och vad det innebär för mig. Jag fick stipendiet och köpte maskinen.

blogg3Christer Nygren och Nicklas Mårtensson i kläder från Simple Fashion for Autism Awareness. Foto: Christina Teuchler

Designen på plaggen är mycket enkel, enkelhet är just vad medmänniskor med autism många gånger behöver tänker jag. Materialet är av 100 % bomull för att plaggen skulle vara enkla att bära.

Jag lanserade kollektionen på en hockeymatch i Leksand eftersom hockey var min systers stora intresse. Under lanseringen kom många fram, sa att de läst om mig i tidningen och berömde mig för projektet. Under den första perioden kom det fram en dam. Hon började med att säga:

– Det här ser inte bra ut, du skulle ha haft större skyltar.
– I mitt nystartade lilla företag vill jag fokusera på produkten och ändamålet, svarade jag
– Men du måste kränga, kränga, kränga kläder, sa hon.
– Det viktiga för mig är inte att kränga kläder, om en människa har hört ordet autism en gång till så har jag vunnit, svarade jag.
– Det ser i varje fall riktigt dåligt ut, sa hon och gick.

Denna dam fick mig att ligga gråtandes i en klump på soffan i två dagar. Det som gjorde att jag fick upp hoppet och glöden igen var ett mail från Pia Johansson på Autismföreningen Dalarna. Vi gjorde ett samarbete med CTH-muséet i Borlänge och satte upp en presentation av projektet och en modevisning. Senare blev jag inbjuden att vara med på Autism-och Aspergerförbundets förbundsråd.

bloggNicklas Mårtensson, Hanna Danmo, Maria Sandberg och Christer Nygren agerade modeller på årets förbundsråd. Foto: Christina Teuchler

På förbundsrådet presenterade jag mitt projekt Simple Fashion for Autism Awareness. Ett projekt där delar av intäkterna vid försäljningen av plaggen går just till Autism- och Aspergerförbundet och deras arbete med att öka medvetenheten kring autism.

/ Elisabeth Svensson

Besök Elisabeths facebooksida här: Simple Fashion for Autism Awareness

Annonser

2 thoughts on “Mode för ökad medvetenhet om autism

  1. Orden som Elisabeth inleder sin text med, kunde ha varit mina. Har tänkt Ewas ”önsketankar” själv samt uttalat dem högt. Tyvärr. Att det ska behöva vara så, att nåt som inte syns ser vi inte.

    För mig var det så i 51 år.

    Trodde figuren jag såg i spegeln var jag själv. Men så insåg jag att jag inte SÅG. Nu ser jag. Men, som sagt, det tog några år… Innan gjorde jag som ”alla andra” – blundade.

    Idag har jag som du öppna ögon. Önskar att fler hade det!

Lämna en kommentar.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s