Att skriva om autism

Tänk vad bra det vore om journalister och andra skribenter tog sig tid att tänka en stund på vilka ord de använder när de ska skriva om autism. Inspirerad av Autism- och Aspergerförbundets brittiska systerförening har jag här listat några ord som jag tänker att det vore bra att journalister funderade på hur de används.  Förutom att kolla hur man stavar Aschberg… Aspber.. Asb.. Ja, ni vet 🙂

Många håller nog med mig om listan, men kanske finns det ord i den som du tar illa vid dig av? Eller ord och uttryckssätt som du tycker saknas?

Går det att hitta ett sätt att prata om funktionsnedsättningar som ingen tar illa vid sig av? Ja, jag tror att det går och tycker att det är viktigt att vi försöker. Här är mina start-tips till journalister och andra som ska skriva om autism:

Använd inte: sjukdom
Använd: funktionsnedsättning

Undvik:
handikapp
Använd hellre: funktionshinder
[Se gärna Socialstyrelsens termbank om du undrar vad det är för skillnad.]

Undvik: en autistisk person, autist, aspergare
Använd hellre: med autism, med Aspergers syndrom, med ett autismspektrumtillstånd, har autism

Ex: Eva har autism. Adam, en ung man med ett autismspektrumtillstånd. En kurs för personer med Aspergers syndrom.

[I Sverige och internationellt finns en lång tradition av att se personen först, inte funktionsnedsättningen. Däremot finns det personer som använder uttryck som autist eller aspergare om sig själva.]

Undvik: AST, ASD, ASS, AS…
[Förkortningar är ofta obegripliga utom för de mest insatta. Fundera på vem du vänder dig till med texten.]

Undvik: autismspektrumstörning
Använd hellre: autismspektrumtillstånd
[”Störning” upfattas värdeladdat och negativt.]

Använd inte: lider av autism/Aspergers syndrom/autismspektrumtillstånd
Använd: har autism etc
[Däremot kan man lida av omgivningens okunnighet, fördomar eller av brist på anpassningar.]

Undvik: normalt utvecklade barn
Använd hellre: typiskt utvecklade barn

Undvik: normal
[Kom igen nu, allvarligt… vem är “normal”?]

Vilka ord och uttryckssätt tänker du att man bör undvika och vilka vill du se att journalister och andra använder?

Mats Jansson
tog en paus och funderade lite på ord

Annonser

12 thoughts on “Att skriva om autism

  1. Journalistera använder oftast en negativ klang när de skriver om Asperger,, och det är för att det ses som ett funktionshinder…som någon skrev tidigare så skulle funktionsvariation passa bättre.

  2. I egenskap av att vara både aspergare och språkintresserad tar jag mig friheten att här posta min uppfattning om det som sagts här.
    För det första ser jag formuleringen ”person med Aspergers syndrom” som distansering, man skiljer på och skapar avstånd mellan personen och diagnosen.
    Eftersom jag är stolt aspergare ser jag det som fullständigt befängt – varför skulle jag vilja distansera mig från mig själv?
    Varför ska jag ta avstånd från min egen personlighet, från vem jag är?

    För det andra låter ”person med Aspergers syndrom” alltför högtravande och dumkorrekt.
    Vi måste ha folkligare, mer talspråkliga termer att använda till vardags.
    Medicinarlingot är bra när man skriver utredningstext men duger illa till vardags.

    Annat som sagts kan jag inte annat än hålla med om.
    ”Lider av Aspergers syndrom” är ungefär så fel det kan bli.
    Jag LIDER inte av att vara aspergare, av att vara den jag är.
    LIDER gör jag först när jag är i för mig felaktiga miljöer och sammanhang, exempelvis köpcentrum och liknande.
    Här gör man dessutom antagandet att Aspergers är en åkomma vilket det inte är.
    Det är lika absurt som att säga att rödhåriga lider av rödhårighet.

    Vidare anser jag att journalister bör fråga oss aspergare i olika spörsmål kring Aspergers snarare än sk ”experter” i form av specialpedagoger, tjänstemän, psykiatrer mfl.
    Det är nämligen vi själva som sitter inne med kunskaperna – eftersom vi lever det och inte bara läser det.
    Generellt är det alldeles för mycket TANTER, dvs broschförsedda gravt medelålders medelklassiga pedagoger, socionomer, habiliterare, tjänstemän etc i aspergergebitet.

    Jag är mer än trött på omsorgsjargen och von oben-perspektivet på oss, som inte minst är det allenarådande i AAFs publikation Ögonblick.

    Som sagt, fråga oss i stället.

    Vi lever det och har dessutom en förening med stadgar och hela skiten skapad av aspergare för aspergare – nämligen Organiserade aspergare.

  3. Varför ”funktionsnedsättning”? Även ”nedsättning” kan ju betraktas som att något avviker i negativ bemärkelse. Jag skulle föredra ordet ”funktionsvariation”, då det känns mer neutralt.

  4. Tack!
    Jag skriver just en uppsats om syskon till personer med ett autismspektrumtillstånd och tycker det var väldigt värdefullt att läsa ditt inlägg med tillhörande kommentarer =)

  5. Toppen, förutom att jag personligen inte har några som helst problem med aspie, aspergare, kvartsbergare (folk med subklinisk AS) och så vidare. Ingen jag känner med det ser det som negativt så vitt jag vet. Tror det här med person med-grejen lite grann handlar om att man ser npf som negativt och inte vill behäfta folk med en negativ etikett. Men om man inte ser tillståndet som negativt, eller iaf inte uteslutande negativt så känns person med autismspektrumtillstånd lite som föryngringsyta och hygientekniker…

    • ”Kvartsbergare” tycker jag är ett fyndigt begrepp 🙂
      Jag känner många som använder aspie, aspergare och autist. Jag känner också personer med andra funktionsnedsättningar som kallar sig själva funkisar. Jag har för egen del inga som helst problem med det. Men jag tycker inte att det är något som journalister och andra yrkesverksamma skribenter bör ta efter. Om någon definierar sig själv som autist är en sak, att som utomstående definiera någon annan som autist tycker jag är en helt annan sak. Texter som skrivs av journalister eller i andra professionella sammanhang tycker jag i första hand bör utgå från personen först-perspektivet. Men det beror naturligtvis också på textens karaktär och sammanhang. Det känns önskvärt att till exempel journalister känner till och förhåller sig till den långa traditionen av personen först-perspektivet och att de medvetet väljer vilka begrepp de använder utifrån sammanhanget.
      / Mats

  6. Bra! Vore toppen om den listan sprids till de som behöver den. Fast jag personligen tycker bättre om ordet Handikapp än Funktionshinder. Det finns många sorters handikapp, det är ett ord som alla förstår. Jag själv har ett handikapp, jag har dålig syn. Tack vare glasögon är det inget problem. Min son har Autism. Det är ett stort handikapp om omgivningen inte förstår sig på honom och anpassar sig till hans behov. Men han har så klart även många starka sidor och tänker göra intagningstest till Mensa så snart han fyllt 18.

    • Jag personligen tycker bättre om funktionshinder än om funktionsnedsättning, som idag är det allra vanligaste. I Socialstyrelsens termbank ersätter funktionshinder sedan 2007 begreppet handikapp och betyder ungefär samma sak, alltså en begränsning i relation till omgivningen. ”Funktionshinder” handlar framförallt om bristande tillgänglighet i omgivningen.

      Begreppet handikapp används idag nästan bara i sammansatta ord som handikappolitik, handikapprörelse etc. Jag tyckte nog att handikapp var ett fungerande begrepp för att prata om brister i tillgänglighet men många hade svårt att identifieras sig med ordet och uppfattade det negativt.

      ”Funktionsnedsättning”, som idag är det som används oftast, handlar om personens egenskaper. Jag kan uppleva ibland att det begreppet bidragit till att det idag oftare fokuseras på individens egenskaper snarare än omgivningens tillgänglighet.

      Jag brukar själv använda mig bland annat av ditt exempel med glasögon för att förtydliga att en funktionsnedsättning i sig inte behöver innebära någon svårighet för individen om det inte brister i tillgänglighet.
      /Mats

  7. Min son kan memorera allt, jag skulle inte vilja kalla det ”funktionsnedsättning”. Han fungerar annorlunda utöver medelsvensson. Så säg inte ”nedsättning”.

    • Ja då har han i alla fall ingen funktionsnedsättning när det gäller att memorera saker 🙂 Som du ser i ett annat svar här så tycker jag personligen att det är viktigare att prata om funktionshinder, det vill säga en begränsning i relation till omgivningen. Men ”funktionsnedsättning” är den term som är vanligast idag och som används inte bara av Socialstyrelsens termbank utan också till exempel av de flesta intresseorganisationer inom handikapprörelsen.

      Sådana här begrepp förändras över tid och helt säkert kommer vi en dag att titta tillbaka på den tid när vi använde ”funktionsnedsättning” och tycka att det inte var så lyckat.

      Det finns en svårfångad problematik här som du tydligt pekar på: hur pratar vi om egenskaper som många behöver olika grader av stöd för – utan att det uppfattas negativt? Det är viktigt att diskutera både normer, attityder och vilket språk vi använder.
      /Mats

Lämna en kommentar.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s