De små mötena

Det man ser på TV om Almedalen ger långt ifrån hela bilden av hur det är på plats. Fagert tal från politiker, spektakel och rosévin är inte det jag främst tänker på när jag försöker sortera mina intryck från de fyra mycket intensiva dagarna i Visby. I år såg jag inte till den charmiga jätteräkan från Naturskyddsföreningen men däremot några bananklädda varelser. Jag tänker inte heller på alla kändisar som vi skulle kunna bocka av på en lista precis som fågelskådare gör, men visst känns det lite spännande för en lantis som jag när Anders Borg traskar förbi vårt tält (hann tyärr inte stega fram och prata med honom) eller när man står två meter ifrån ”Banarne”. 🙂

Våra välbesökta och väldigt lyckade seminarier om skola och LSS kändes verkligen meningsfulla men det som gav starkast  intryck var ändå alla underbara och vetgiriga människor som kom fram till vårt tält som stod väldigt bra till mittemot högskolan där många passerade förbi. Några var redan medlemmar, några kommer att bli och många gick därifrån med foldrar och tidningen Ögonblick i handen. Barn kom fram och ville ha  ballonger och frågade förhoppningsfullt ”Är det helium?”. Ett stort antal av våra fina tygkassar spreds över stan och själva gjorde vi reklam när vi satt på andra seminarier i våra T-shirts.

Blandningen av människor som besökte oss fick mig att återigen reflektera över hur stort fältet vi agerar inom verkligen är. Alla åldrar, alla samhällsfunktioner, alla kulturer etc. Utmanande och spännande! De som kom fram till oss var politiker från riksdag, landsting och kommuner, representanter från andra funktionshindersförbund, lärare inom förskola, skola, folkhögskola, speciallärare, elevassistenter, god man, personer med egen funktionsnedsättning, personer under utredning, LSS-handläggare, fotbollstränare, partners, dotter/son, vänner, syskon, föräldrar, mor- och farföräldrar och de som helt enkelt blev nyfikna och ville veta lite mer.

Flera jag pratade med konstaterade att det var stor skillnad på ADHD och autismspektrumtillstånd. En man som arbetade som resurs undrade besviket varför han hade fått så lite information när han skulle hjälpa en kille med Asperger. Hans sätt att bemöta elever med mycket skoj och skämt gick inte riktigt hem hos denne eleven. Han upptäckte under resans gång att han var tvungen att skämta på ett annat sätt och att det fanns några viktiga nycklar, bl a att förbereda om något ändrades och att vara tydlig och rak. En rad relativt enkla saker, tyckte han, som hade varit guld värt att få veta i förväg. Jag mötte en fotbollstränare som också instinktivt insåg att de två killar med Asperger han nu hade i sitt lag behövde något mer än vad han kunde ge utan ytterligare kunskap. Han hade än så länge inte fått någon djupare information från föräldrarna men jag kunde ge några av de nycklar som mannen jag nämnde tidigare gärna hade velat få. Man blir så glad när man möter dessa ödmjuka människor som verkligen vill göra det allra bästa för att barnen ska kunna vara delaktiga. Likaså glädjer jag mig åt de kloka mor- och farföräldrar med nydiagnostiserade barnbarn som ville veta mer för att kunna stötta.

Ett annat möte jag kommer att bära med mig är den unge killen som försiktigt kom fram och kikade i foldrarna och undrade om det var bra att få en diagnos. Ett trevligt samtal som kanske ger honom kraft att komma ett steg till på sin resa. En helcharmig kille på ca 8-9 år kom fram till en av mina kollegor och sa stolt: Jag har Asperger!

Slutligen slås man alltid av hur makalöst vackert Visby är och hur trevligt det är att få träffa vår fina Gotlandsförening utan vars hjälp det skulle vara svårt att genomföra detta på ett bra sätt.
DSC_0718 red

Jag hoppas att vi ses nästa år!

Anne Lönnermark
Vice ordförande och mamma till tre barn varav ett med Asperger syndrom

Förslag på förbundets Almedalsseminarium: LSS-lyft för politiker och tjänstemän

–  Det behövs ett LSS-lyft, en utbildning för politiker, handläggare och chefer i kommunerna om LSS.  Jag tror faktiskt att många av dem inte känner till syftet och de grundläggande värderingar som ligger bakom lagen. Många är okunniga idag och ser LSS som ytterligare en lag som ska uppfyllas.   Det sa Linnéa Darell, kommunalråd i Linköping, som var en av paneldeltagarna på Autism- och Aspergeförbundets välbesökta seminarium om LSS.

Där bjöds ett spänstigt politiskt samtal på det som moderatorn Mikael Klein beskrev som Almedalens viktigaste seminarium. I panelen fanns, förutom Linnéa Darell, riksdagspolitikerna Lennart Axelsson, S, och Magnus Sjödahl, KD, SKL:s representant Marie-Louise Fransson Forsberg och Autism- och Aspergerförbundets ordförande Eva Nordin- Olson.

LSS kom 1994 och seminariet inleddes med en tillbakablick på i vilket sammanhang lagen kom till. Sen 1975 pågick då en rörelse där man allt mer ifrågasatte de stora institutionerna mer ville värna rätten att leva ett liv som andra, ett liv med god livskvalité. Nu finns många signaler om att lagen inte fungerar som det var tänkt. Ekonomin och domstolsutslag avgör i allt större utsträckning LSS-mål och i en SRR-enkät säger 6 av 10 av landets socialchefer att de inte anser sig kunna leva upp till LSS.

Nu 2013 i Almedalen rörde sig debatten över stora områden, om LSS fungerar eller inte, om kommunernas ekonomi och om det faktum att allt fler mål avgörs i domstol. En engagerad publik gjorde inlägg under hela seminariets gång. Här kommer ett axplock av citat:

-Tillämpningen gör att lagen urholkas . Politikerna tar inte det ansvar de borde utan det läggs över på tjänstemän. Intresset är över lag lågt bland kommunpolitikerna där man hellre pratar äldrevård och hemtjänst än personer med funktionsnedsättningar, sade Eva Nordin-Olson.

– Ja, det handlar om ekonomi och om att tillämpningen är orättvis över landet. Kommunerna har ont om pengar, och då vill man också testa gränser för vad ens ansvar går sa SKL-representanten Marie-Louise Forsberg Fransson. Hon förespråkade  också att staten ska ta över huvudmannaskapet för LSS.

– Hur blir det då – ska våra medlemmar bli statens medborgare då, en särskild sorts medborgare? Är det att leva som andra? Vad händer då med fritid, kultur, skola och tillgänglighet – områden som kommunen ansvarar för idag? Vi tycker att man i stället ska titta på ett system med kommunalt basansvar med ett högkostnadsskydd, där staten går in och täcker  kostnader över en viss nivå, sa Eva Nordin-Olson.

Lars Lööw, tidigare Handikappombudsman, satt i publiken, och kompletterade:

-Jag trodde att kommunerna och SKL någon gång skulle släppa kampen om det kommunala självstyret, LSS är ju en rättighetslag.

Eldunderstöd kom också från hans företrädare på posten Inger Claesson Wästberg:

– Det här handlar framför allt om grundläggande attityder om ovilja. Kommun-och landstingsförbunden var emot lagen från början och är det allt jämnt.

– Lagen är inte o tydlig. Nu när den visar sig fundera på ett annat sätt än det var tänkt är det dags för politikerna att visa ledarskap. Ni måste alla ta ert ansvar i detta, dundrade hon.

Mathias Blomberg, advokat, kompletterade:

-Som jurist är jag väldigt förvånad över att kommunerna driver sak i domstol och anlitar externa jurister för att försvara de beslut man fattat. Vi ser flera exempel på det och jag tycker nog att man kan säga att SKL ligger bakom en del av de ändringar i praxis vi nu ser.  Vi ser ingenting som tyder på att man vill värna intentionerna i LSS.

Vad gör då panelens politiker efter seminariet – tar de det ansvar som Inger Claesson Wästberg efterlyste? SKL:s representant lovade att lyfta frågan nationellt. Alliansens representant lovade att göra vad han kunde för att lagens intentioner ska bli verklighet, den socialdemokratiske representanten efterlyste politiskt ledarskap och Linnéa Darell som är folkpartistiskt kommunalråd i Linköping efterlyste en kompetenssatsning. Kanske läge att följa upp och se vad som faktiskt har hänt om ett år?

Anna Calissendorff

Förbundssekreterare som njöt av sena cykelturer hem till stugan efter intensiva dagar i Almedalen.

I Almedalen diskuteras skola för elever med autismspektrumtillstånd

Just nu befinner sig delar av Autism- och Aspergerförbundets styrelse, kansli och även representanter från flera av förbundets distriktsföreningar på Almedalsveckan i Visby. Vi har i förväg bokat in möten med riksdagsledamöter och representanter för skolmyndigheter och andra för våra medlemsgrupper viktiga personer. Dessutom pratar vi med många nyfikna vid vår tältplats vid Högskolan i Visby. Förbundet arrangerar även två seminarier i Björkanderska huset vid Skeppsbron. Seminariet igår tisdag handlade om skolan. Idag är det LSS som gäller.

Skolseminariet inleddes med att Helena Dal från Utbildningsradion presenterande programserien ”Liv med autism” som ska sändas med start 25 september 22.30 i SVT1. Jag som har sett sju av de åtta programmen rekommenderar er starkt att se dessa. Mycket bra program och jag kan inte annat än ta av mig hatten av uppskattning för denna lika ambitiösa som utmärkta produktion! Efter presentationen såg panelen och åhörarna ett knappt tio minuter långt filmklipp från serien. Klippet var filmat på en skola som har anpassat verksamheten för elever med autismspektrumtillstånd

Med utgångspunkt ifrån filmklippet, Autism- och Aspergerförbundets färska medlemsenkät  och Skolinspektionens granskning ’Inte enligt mallen’ inleddes en engagerad diskussion kring hur skolan fungerar för elever med autismspektrumtillstånd. De som deltog vid seminariet var Ann-Marie Begler som är generaldirektör på Skolinspektionen, Ann-Charlotte Eriksson 1:e vice ordförande på Lärarförbundet, Eva Nordin-Olson skolläkare och ordförande för Autism- och Aspergerförbundet och Per-Arne Andersson som arbetar som chef för avdelningen för lärande och arbetsmarknad på SKL (Sveriges Kommuner och Landsting).

image

Inledningsvis knöt Per-Arne Andersson an till filmklippet och slog fast att skolorna ska ha förutsättningarna att göra de anpassningar som eleverna behöver. Han menar vidare att det är viktigt att se det som en pedagogisk fråga att lösa och inte som ett personlig problem hos eleven. Bra synpunkt tycker jag! Dessutom viktig då det sägs av högsta skolchef från företrädarna för huvudmännen.

Förra veckan lanserade utbildningsministern förslaget om att inte åtgärdsprogrammet ska vara obligatoriskt för elever som har särskilt stöd i skolan. Det ska istället vara upp till föräldrarna att begära. Eriksson menade att många lärare anser att åtgärdsprogrammet ofta är ett trubbigt instrument som har begränsad effekt. Begler och Nordin-Olson lyfte risken att detta förslag på sikt kan öka risken för större ojämlikhet i den svenska skolan. Som exempel på detta berättade Begler att utav de 4000 anmälningar som Skolinspektionen fick in under 2012 var ingen från Rosengårdsskolan. En skola som inspektionen vet har stora pedagogiska utmaningar.

Seminariet var mycket innehållsrikt och givande där förutom panelen även åhörarna kom med många initierade frågor och synpunkter. Jag återkommer till dessa här på bloggen när tid ges. Nu är det dags för LSS-seminariet.

Nicklas Mårtensson som förutom att arbeta som ombudsman på Autism- och Aspergerförbundet gläds åt att alla elever sedan 2011 läser historia i gymnasieskolan.