Ska man få köra tåg om man har Aspergers syndrom?

Medför autismspektrumtillstånd alltid risker för trafiksäkerheten? Transportstyrelsen föreslår nu en regel som säger att autismspektrumtillstånd inte får förekomma hos lokförare och andra personer som ska utföra trafiksäkerhetsarbete, om inte personen i fråga har sökt och fått dispens.

Kritiken mot Transportstyrelsen har varit hård. Transportstyrelsen svarar med att hävda att reglerna inte skärps utan förtydligas och nu kommer att följa den tillämpning som redan sker. Transportstyrelsen har rätt i det. I domen i det uppmärksammade målet som Torolf Jansson drev och vann uttalade domstolarna att Aspergers syndrom är ett sådant tillstånd som inte får förekomma vid trafiksäkerhetsarbete. En individuell bedömning gjordes sedan och domstolarna kom fram till att diagnosen Aspergers syndrom i just Torolf Janssons fall inte utgör hinder för att han ska få dispens.

Transportstyrelsen har därför rätt i att den föreslagna regeländringen följer en praxis som funnits länge. Jag tycker dock inte att det hindrar att man debatterar och lyfter denna fråga i samband med regeländringen. Transportstyrelsens och domstolarnas tillämpning får en diskriminerande effekt och det faktum att det har pågått länge hindrar inte att Autism- och Aspergerförbundet protesterar och framför kritik när nu tillämpningen lyfts fram i ljuset. Förbundet har därför lämnat över ett remissvar till Transportstyrelsen, trots att varken vi eller någon annan intresseorganisation för dessa grupper var remissinstanser. Remissvaret kan du läsa HÄR.

Det är inte rimligt att lägga yrkesförbud på en så stor grupp människor. Utgångspunkten måste vara att alla människor oavsett funktionsnedsättning ska få en individuell bedömning utifrån de hälsokrav som ställs. Istället undantar Transportstyrelsen helt personer med autismspektrumtillstånd, trots att det saknas vetenskapligt stöd för att de lindriga formerna av denna funktionsnedsättning medför risker för trafiksäkerheten. Personer med autismspektrumtillstånd får bara en individuell prövning om de söker dispens. Transportstyrelsen har inte angett varför man anser att autismspektrumtillstånd utgör en säkerhetsrisk.

Bland personer med autismspektrumtillstånd finns många som utan svårigheter kan utföra trafiksäkerhetsarbete och som är mycket lämpade för sådant arbete. En del har specialintresse inom tåg eller spårväg och skulle kunna tillföra mycket om de får möjlighet att yrkesarbeta med sitt intresse.

Självklart måste det ställas höga hälsokrav på de personer som ska utföra trafiksäkerhetsarbete. Autism- och Aspergerförbundet motsätter sig dock att en bedömning utifrån diagnos ska avgöra om man får arbeta som exempelvis lokförare. Med utgångspunkt i de stora individuella skillnaderna bör autismspektrumtillstånd i sig aldrig leda till ett generellt uteslutande i något sammanhang. Det finns individer både med och utan autismspektrumtillstånd som till exempel har svårt att fatta rätt beslut och agera i nödsituationer. Det är därför en förmåga som bör prövas lika hos alla som ska utföra dessa arbeten.

Transportstyrelsens tillämpning innebär att personer med autismspektrumtillstånd missgynnas, då de utestängs från vissa yrken utan att få en individuell prövning (om de inte söker dispens). Att på det sättet missgynna någon på grund av funktionsnedsättning utgör diskriminering. Människor som egentligen är lämpliga för trafiksäkerhetsarbete stängs ute i onödan. Alla borde ha rätt till en individuell bedömning av sina kunskaper, förmågor och sin lämplighet för ett visst yrke.

Hanna Jarvad
Förbundsjurist, Autism- och Aspergerförbundet

 

 

Ett litet brandtal om inkludering

Tänk vad man kan få vara med om när man är på disputation! Mitt i en akademisk diskussion om statistiska metoder, relevans och psykometri får vi lyssna till ett litet brandtal om inkludering. Hör här:

-Problemet är att vi inte har definierat vad vi menar med inkludering. Där finns en risk, menar vi att inkludering betyder att det ska vara lika för alla? Det tror jag inte på, inte när det gäller elever med autism. Där behövs det generellt mer anpassningar än idag så att eleverna med autism får ta del av kunskap och träna socialt samspel i former som passar dem, sa Marita Falkmer, hon som disputerade.

Hennes avhandling? Den handlar om delaktighet i grundskolan för elever med autismspektrumtillstånd och har både en fin titel och ett intressant innehåll. Är du intresserad så finns det mer information om den här.

Ett sätt att öka delaktighet är att arbeta i klassen för att öka förståelse för att man kan tänka och uppleva världen på olika sätt. Hur gör man då, undrar många lärare? Jo, snart kommer intresserade lärare att kunna ta del av ett praktiskt och lättillgängligt material att använda när man vill arbeta med att öka förståelse och delaktighet. Ett material som Marita tagit fram och testat i flera klasser i samband med sin studie. Mer information om det när det är klart.

På disputationsdagen njöt jag av den intressanta studien och av att opponenten professor Sven Bölte ställde frågor som vidgade perspektivet, frågor om bl a de nya diagnoskriterierna DSM 5 och, som sagt, om inkludering.

–  Det är ju en politisk fråga, men jag vill gärna veta hur du ser på det, sade han. Och fick, som sagt, ett litet brandtal till svar.

Anna Calissendorff

förbundssekreterare i Autism- och Aspergerförbundet

Skollagen måste ändras!

Jag får många mejl och samtal kring hur det fungerar för elever med autismspektrumtillstånd i skolan. Vissa beskriver skolsituationen som närmast optimal medan andra är allt annat än nöjda. Vill ni veta mer om skolinspektionens kvalitetsgranskning av skolsituationen för elever med autismspektrumdiagnos så finns rapporten från november HÄR

En kategori av samtal sticker ut mer än andra. Det handlar om att elever med autism, men utan utvecklingsstörning, som enligt den nya skollagen inte längre tillhör målgruppen för grundsärskolan. Denna förändring innebär att de från och med läsåret 2011/12 undervisas enligt grundskolans läroplan och kursplaner. Här spelar det ingen roll om föräldrar, habilitering och elevhälsan är överens om att grundsärskolan egentligen vore den bästa skolplaceringen för barnet. Förändring är bra för många elever med autism utan utvecklingsstörning, förutsatt att mottagande skola har tillräcklig kompetens för att skapa en god skolsituation som anpassas efter elevernas behov och förutsättningar.

Däremot finns det ett mindre antal av dessa elever som har en så ojämn begåvningsprofil att de trots att de inte kan komma i fråga för diagnosen utvecklingsstörning, inte har förutsättningarna att klara av grundskolans läroplan. Inte ens i en skola som kan erbjuda en mycket anpassad skolsituation där personalen har en autismspecifik kompetens. Följden blir då att eleven inte uppfyller kriterierna för diagnosen utvecklingsstörning, men trots det inte har förutsättningarna att klara av grundskolans kunskapsmål. Vanligt är då svårigheter att se sammanhang, dra slutsatser, analyser, teoretisk förståelse och abstrakt tänkande.

Ett 20-tal personer har hört av sig till mig kring just denna elevgrupp under 2012. Förändringen har ofta lett till högre frånvaro och en sämre anpassad skola. Vissa berättar att de har ställt sina barn i kö för en ny utredning där förhoppningen är att detta resulterar i diagnosen utvecklingsstörning, så att barnet har rätt till särskola. Andra går kvar i grundsärskolan men läser enligt grundskolans kursplan. Så sent som i mellandagarna mejlade en förälder mig och skrev så här:

”Jag har en dotter som har autism utan utvecklingsstörning. Hon ligger på IQ 71 och gränsen för beslut att få gå i särskola går vid 70. Som autist är hon som många andra mycket ojämn i sina förmågor, men medelvärdet hamnade som sagt på 71. Sina första skolår gick hon i särskola, men med nya skollagen blev hon inte längre berättigad till särskolebeslut utan har sedan HT 12 gått i resursskola och ska läsa enligt vanliga skolans läroplan.”

Dessa två bilder tycker jag åskådliggör problematiken kring utvecklingsnivån och placering i grundsärskola eller grundskola. Elisabeth Fernell (professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Göteborgs Universitet) använder i sina föreläsningar denna illustration för att beskriva normalvariationen för begåvning hos befolkningen:

IQ-variation 3

Detta ska jämföras med den ojämna begåvningsprofil som oftast kännetecknar personer med diagnos inom autismspektrum. Eva Nordin-Olson (läkare och ordförande i Autism- och Aspergerförbundet) använder vid föreläsningar ofta denna bild för att beskriva den ojämna begåvningsprofilen hos personer med autismspektrumdiagnos.

Begåvningsprofil 3

Föräldern i exemplet ovan beskriver barnets nuvarande skola mycket positivt:

”Skolan är helt fantastisk med otroliga pedagoger som arbetar i nära samarbete med psykologer och logopeder. Hon skulle inte kunna få bättre pedagogiskt stöd än det hon har idag på skolan.”

Föräldern som alltså är positiv till skolsituationen på grundskolan och vill att barnet går kvar där och samtidigt läsa enligt grundsärskolans läroplan. Föräldern skrev om detta:

Vi ser att det skulle gynna vårt barn betydligt bättre att få läsa omvänt integrerat. Att läsa efter särskolans läroplan är enligt Resursteamet omöjligt i vanlig skola enligt nya skollagen. Hon MÅSTE läsa efter vanliga läroplanen.”

Denna och flera liknande beskrivningar från föräldrar och pedagoger visar att denna elevgrupp kommer i kläm i den nya skollagen. Detta var inte syftet med förändringarna i målgruppsparagrafen (skollagen 29 Kap. 8 §). Därför föreslår vi på Autism- och Aspergerförbundet en mindre förändring i paragrafen så att elever, som på grund av sin autism saknar förutsättningar att klara grundskolans kunskapsmål, får läsa enligt grundsärskolans läroplan och kursplan.

Ett förslag till formulering som bättre beskriver särskolans målgrupp är:

… elever som på grund av ett begåvningsmässigt eller kognitivt funktionshinder, som exempelvis utvecklingsstörning, autism och förvärvad hjärnskada, saknar förutsättningar att klara grundskolans kunskapsmål har rätt att gå i särskola…

Denna förändring skulle exempelvis passa bättre för eleven som citaten ovan handlar om. Autism- och Aspergerförbundet kommer att uppvakta utbildningsministern och utbildningsutskottet med detta förslag.

Nicklas Mårtensson
Ombudsman på Autism- och Aspergerförbundet och som sedan december är en av de utbildade lärare som Skolverket har hunnit legitimera.