Skulle jag ha klarat dagens krav i skolan?

Min kollega Nicklas Mårtenson skrev tidigare om de nya kunskapskraven i grundskolan: Analysförmåga, kommunikativ förmåga, metakognitiv förmåga (exempelvis reflektera och lösa problem samt anpassa detta till olika sammanhang), förmåga att hantera information och begreppslig förmåga. Det är höga krav för oss med autism/AS. Som en annan av mina kollegor sa ”Det är ju som att säga till en person i rullstol att det viktigaste är att kunna hoppa högt”.

Men det finns undantagsbestämmelser som tur är. Jag vet inte om dessa fanns när jag gick i skolan men jag klarade mig i alla fall rätt bra. Undervisningsmässigt fungerade det förhållandevis bra för mig i skolan till och med sjuan. De två sista åren i en ny skola var svårare. Den korta versionen är att de andra hade hunnit längre än mig, jag blev stressad över allt jag behövde ta igen (eller bara fick för mig att jag hade missat) och fick tvångssyndrom med överdrivet tvättande.

Det krävdes mycket arbete på kvällar och helger – men jag fick bra betyg alternativt godkänt i alla ämnen.

Skulle jag leva upp till dagens kunskapskrav om jag var en elev idag? Det är frågan.

Analysförmåga har jag nog, men det är kanske inte alltid jag gör rätt bedömning av sannolikheter och så vidare.

Min kommunikativa förmåga är det nog till synes inget fel på förutom att jag kan prata för mycket ibland. Men det finns ju sådant som inte märks på en gång utan bara när man gräver lite djupare, såsom att jag inte alltid kan tolka och förstå vad andra menar, om de exempelvis skämtar eller inte. Jag kan inte heller alltid avgöra hur det jag säger påverkar andra. Så ibland säger jag saker som missförstås helt eller är otrevlig utan att mena det.

En kollega uppmärksammade mig nyligen på att jag lät otrevlig i telefon, något jag inte hade menat att vara. Så jag är inte alltid medveten om vilka signaler jag sänder ut. Att bara vara ärlig och säga det man tycker tolkas tydligen ofta som gnällighet, otrevlighet och klagomål. Ibland är det förstås meningen att jag ska klaga, till exempel när min läkare inte har ringt upp mig. Så om jag låter otrevlig utan att mena det, hur otrevlig låter jag då inte när jag har för avsikt att klaga?

Metakognitiv förmåga, att reflektera och lösa problem samt anpassandet till olika sammanhang kan jag ibland, i alla fall i teorin. Men i verkligheten är det ju massa andra faktorer som stress, tidspress och yttre intryck och påtryckningar inblandade så när jag väl kommer i en problematisk situation får jag ofta panik och måste ha hjälp. Jag blir inte klok. Jag har för mig att jag har hört att 70 % av intelligensen försvinner vid stress. I så fall är det ju inte konstigt om man ibland skriker som en tvååring.

Förmåga att hantera information har jag ibland men det blir lätt för mycket. Jag kan inte sovra bland information och ta till mig det viktigaste utan blir överbelastad i stället. Och det blir ju inte bättre av min tvångsmässiga besatthet av att inte missa något och min samlarmani.

Jag är dålig på att koncentrera mig också så jag läser böcker och längre artiklar långsamt. Jag tappar fokus och fastnar och får för mig att jag inte har förstått och går tillbaka och läser om. Om en kollega läser en bok på en vecka så tar det en månad för mig. Eller ett år. Men det har ju också med igångsättningsförmåga och motivation att göra.

Begreppslig förmåga? Vad är det? Jag fick googla det så uppenbarligen förstår jag inte alla ord och begrepp. Och ibland kan jag bli osäker på vilka som är bäst att använda och när. Och att tolka vad andra menar – ett begrepp kan ju betyda så mycket olika saker beroende på sammanhang, tonfall med mera. Så jag kan bara hoppas jag inte låtit otrevligt i detta inlägg…

Hanna Danmo Källman
skribent på Ögonblick med 33 års personlig erfarenhet av Aspergers syndrom

 

Annonser

Rättvisekamp och hobbypedagogik

Jag funderar vidare på det som Nicklas skrev i inlägget ”Går det att sätta rättvisa betyg?”. Alla förändringar som har gjorts i styrdokumenten de senaste åren tar tid att implementera och frågan är hur rättvisa betygen blir innan alla har klart för sig hur eleverna ska bedömas. Jag tänker då generellt, inte bara för elever med funktionsnedsättningar.

En ökad tydlighet och en hårdare central styrning av kunskapsmålen i den nya läroplanen och kursplanerna har setts som något positivt men många lärare är osäkra på hur de ska bedöma elevernas kunskap. Lärarfacken är kritiska till bristen på fortbildning och bedömningsstöd. Jag roade mig med att kika på kursplanen i Samhällskunskap och för betyg C i årskurs 9 stod bl a följande:
”Eleven kan föra relativt väl utvecklade resonemang om hur individer och samhällen påverkas av och påverkar varandra och beskriver då förhållandevis komplexa samband mellan olika faktorer som har betydelse för individers möjligheter att påverka sin egen och andras livssituation.”
Inte helt självklart för mig i alla fall vad kraven egentligen innebär i praktiken. Om utgångsläget är oklart blir det också väldigt svårt att hantera undantagen. Å andra sidan finns det ju utrymme för en del anpassningar och tolkningar utan att man bryter mot läroplanen.

Utifrån det jag får till mig från medlemmar och egna erfarenheter så finns det stora skillnader mellan skolor i hur man använder undantagsbestämmelsen och vilket pedagogiskt stöd lärarna får i detta. Om dessutom den autismspecifika kompetensen saknas har man svårt att hitta bra pedagogiska anpassningar som faktiskt gör att man inte behöver göra undantag. Lärarna får inte tillräckligt stöd i att hitta lösningar och inte heller förutsättningar att genomföra dem.

Vilka konsekvenser får det? Många kvällar och helger har vi suttit med allehanda uppgifter som kräver analysförmåga, föreställningsförmåga, förmåga att hantera information m m. I de flesta ämnen ska det skrivas rapporter, uppsatser, recensioner m m. Leta information, välja ut det viktiga, formulera på eget sätt, hitta budskap, se helhet, ha en egen åsikt, göra jämförelser…Humöret sjunker allt lägre hos alla inblandade vilket blir hela familjen och inte stärker det heller sonens självförtroende.

Vi föräldrar har agerat specialpedagog/psykolog och brutit ner uppgifterna i mindre delar, skrivit punktlistor, numrerat tankekartor, ställt stödfrågor, läst och gett bekräftelse, efterfrågat mer information, kört till skolan för att hämta kvarglömda instruktioner som hade kunnat finnas på intranätet, hejat på, puffat, mutat, tjatat, MEN till min stora glädje, så är sonens gymnasieskola och dess lärare positiva och tillmötesgående. Man använder hans specialintresse, han har dubbel uppsättning böcker, uppgifter anpassas innan jag ens hinner börja fundera, undantag görs för vissa moment, information kommer på mailen om det är nåt vi ska stötta upp med hemma osv. Inte till 100 % men när det sker blir man så lättad och glad fast det egentligen borde vara självklart och det mesta är inga konstigheter:

  • Tydlig, konkret, visuell information, tillgänglig på intranätet
  • Koll på att han har förstått och kommer igång
  • Planeringshjälp vid inlämningar och större/friare uppgifter
  • Alternativa former vid grupparbeten och redovisningar
  • Information till oss föräldrar så att vi kan stötta och påminna.
  • Koll på det sociala samspelet

Man pratar en hel del om hur orättvist det är att en del får bättre stöd hemma pga olika utbildningsnivå och förutsättningar hos föräldrarna men har man tittat särskilt på hur detta slår mot elever i behov av särskilt stöd? Här blir skillnaden ännu större. Alla föräldrar har inte tid/ork/förmåga att lägga ner det extra arbete som krävs. I slutändan är det barnen som blir dubbelt drabbade.

Anne Lönnermark
Vice ordförande och mamma till tre barn varav ett med Asperger syndrom

Går det att sätta rättvisa betyg?

I mitt jobb som ombudsman på Autism- och Aspergerförbundet har jag många olika arbetsuppgifter. Exempelvis medlemsrådgivning och intressepolitiskt arbete framför allt inom området skola/utbildning men även arbete och socialförsäkring.

I det intressepolitiska arbetet ingår bland annat att företräda förbundet i kontakter med myndigheter, riksdag och regeringskansli. Igår hade jag en sådan kontakt då jag var på samråd med Skolverket. Vi pratade bland annat om hur skolor kan anpassa de nationella proven för elever med Aspergers syndrom och autism. En viktig fråga som förde tankarna in på ett utav mina andra stora arbetsområden, nämligen medlemsrådgivning. En stor del av min arbetstid går åt att informera och stödja personer med Aspergers syndrom/autism eller deras närstående. En sak jag ofta slås av är hur liten andel av mina rådgivningar går till personal på exempelvis förskola, skola eller någon form av LSS-verksamhet. Två undantag noterar jag dock. Huvuddelen av de som hör av sig till mig gällande framtida behörighet för lärare i särskolan samt betygssättning i skolan är faktiskt personal!

Några viktiga förändringar beträffande betygssättning i skolan de senaste åren är:

–   Betyg från skolår 6

–   Nytt betygssystem i sex steg, A-F. A är det högsta betyget och E är det lägsta godkända betyget. F betyder icke godkänt. Tydliga kunskapskrav som anger vilka kunskaper och färdigheter som krävs finns bara för betygen A, C och E.

–   Idag krävs minst åtta E eller högre vid avslutad grundskola för att få lägsta gymnasiebehörighet. Tidigare krävdes tre godkända betyg i svenska, engelska och matematik.

–   Avslutningsvis den nya läroplanen (Lgr 11) som ställer nya kunskapskrav i skolämnena.

Läroplanen för grundskolan från 1994 innehöll 500 strävansmål, om man lägger ihop alla 17 grundskoleämnen. I den nya läroplanen från 2011 finns det bara 71 kunskapskrav i grundskolan. De övergripande förmågorna är:

1. Analysförmåga

2. Kommunikativ förmåga

3. Metakognitiv förmåga (exempelvis reflektera och lösa problem samt anpassa detta till olika sammanhang.)

4. Förmåga att hantera information

5. Begreppslig förmåga

De översta tre är med i 80 % av kunskapskraven. Denna förändring innebär att det gäller att fokusera undervisningsinnehållet i grundskolan i högre utsträckning, veta hur man ska arbeta med dessa färdigheter samt kunna ställa rimliga krav på elever med funktionsnedsättningar. För elevgruppen med autismspektrumtillstånd i grundskolan är det här med rimliga krav särskilt svårt då de ovan nämnda förmågorna är just sådant som brukar vara svårt för dessa elever. Socialkommunikation och föreställningsförmåga är utmanande. Särskilt punkt 1-3 är områden som lärare brukar diskutera med mig.

För att illustrera hur krävande detta kan vara för eleven så visar jag på ett exempel. Föreställ dig en 15-årig flicka med Aspergers syndrom som ställs inför att läsa ett utdrag ur Goethes Den unge Werthers lidanden. Efter att ha läst denna olyckliga kärlekshistoria ska hon analysera vad den handlar om (förmåga 1 ovan), diskutera med två klasskamrater vad hon tycker om personerna i texten och motivera sina åsikter (förmåga 2) samt värdera hur rimligt personerna beter sig i deras relationer (förmåga 3). Förutom att de förmågorna som efterfrågas är precis det som flickan med Aspergers syndrom i detta exempel har svårt för så är abstraktionsnivån i texten enorm. Handlingen är i allra högsta grad fiktiv och tillspetsad och den utspelar sig under 1700-talet med allt vad det innebär med utmaningar för hennes föreställningsförmåga. Andra aspekter som ibland kan påverka är att texten är skriven av en av motsatt kön vilket ofta gör den än svårare att förstå. För att spetsa till exemplet ytterligare kan vi leka med tanken att flickan aldrig har varit djupt förälskad. Då blir det nästintill omöjligt för henne att hitta en beröringspunkt med Werther i texten.

Hur går det att närma sig dessa färdigheter? Dels gäller det att skolan i tidig ålder samarbetar kring att fokusera undervisningsinnehållet i grundskolan mot det eleven förväntas kunna. Skolan ska veta hur den ska arbeta med dessa färdigheter samt veta hur man kan ställa rimliga krav på elever med funktionsnedsättningar. För att verkligen ha rimliga krav bör betygsättande lärare kunna använda sig av undantagsbestämmelsen (ofta kallad PYS-paragrafen) i skollagen samt ha autismspecifik kompetens. Har läraren detta kan denne med kompetens om autism veta när den kan hänvisa till skollagens undantagsbestämmelse (Kap 10. 21 § i grundskolan Kap 15. 26 § på gymnasiet).

Undantagsbestämmelsen ger rätt att bortse från enstaka delar av de kunskapskrav som eleven ska ha uppnått i slutet av årskurs 9/gymnasiet om det finns särskilda skäl. Med särskilda skäl avses funktionsnedsättning eller andra liknande personliga förhållanden som inte är av tillfällig natur och som utgör ett direkt hinder för att eleven ska kunna nå ett visst kunskapskrav.

Denna skrivning i skollagen ger rätt att undanta vissa kunskapskrav om de direkt kan härledas till funktionsnedsättningen. I exemplet med den 15-åriga flickan ovan kan bland annat brist på föreställningsförmåga direkt härledas till funktionsnedsättningen.

Nicklas Mårtensson

Som vid många tillfällen har använt sig av undantagsbestämmelsen/pysparagrafen vid betygsättning i historia och samhällskunskap.

När livlinan inte funkar

Ofta tyckte jag att LSS var en livlina för min familj. Den fanns där, lagen, och när vi höll på att sjunka kunde vi använda livlinan. ”Vi behöver mer avlastning” kunde jag ringa och säga. Och så fick vi oftast det.
Men för många fungerar livlinan LSS inte längre som det var tänkt. Färre får de LSS-insatser de har rätt till trots att LSS är något så starkt som en rättighetslag.
För den som inte är i den här världen kan det vara svårt att förstå hur viktig livlinan LSS är och vad den betyder konkret för människors vardag. Vad betyder det för dig eller mig eller den som står nära om vi inte får det stöd vi faktiskt har rätt till? Här är några konkreta exempel – fler finns förstås.
Om inte LSS fungerar så

– får man inte den hjälp som behövs för att kunna äta

– får man inte den hjälp som behövs för att kunna kommunicera

– brottas man ner med våld för att man inte kan tala om vad man vill och blir arg för det

– får man inte den hjälp man behöver för att förstå sammanhang och vad som ska hända

– bor man hemma hos föräldrarna fast man är över 30

– träffar familjen där det finns barn med autism sällan släkt eller vänner

Har du fler exempel?

Anna Calissendorff
Förbundssekreterare i Autism- och Aspergerförbundet med lång erfarenhet av hur viktigt LSS är

Om skolskjuts, LSS och rikskonferensen

Nu i slutet av sommaren har de flesta kommit tillbaka från ledigheter och förskolorna och skolorna har startat sin hösttermin. För mig som ombudsman betyder det många mejl och samtal från medlemmar kring framför allt skolskjuts nu vid skolstart. Samt hur det går att förändra skolsituationen till det bättre. Kring varje unika skolsituation är stödåtgärderna så klart olika beroende på framförallt elevens behov. Men vissa generella tips kan man ändå ge och det gör Linda Grann med den äran när hon under nio dagar skriver om vikten av autismspecifik kompetens på Pedagog Malmö.

Imorgon torsdag 6/9 har HSO Stockholm bjudit in representanter för alliansen i Stockholms stadshus (nästa vecka är det oppositionens tur) för diskussion kring frågor som rör personer med funktionsnedsättning i Stockholm. Mötet hålls mellan 18-20 i ABF-huset på Sveavägen. Detta är ett mycket bra initiativ där förhoppningsvis för Stockholm viktiga frågor diskuteras.

Några exempel på dessa viktiga frågor är

–  Att staden slår vakt om en stark LSS-lag och tolkar den enligt dess intentioner.

–  Att staden arbetar för att säkra S:t Örjans skolors fortlevnad. Därefter bör en ambitiös satsning göras på dessa värdefulla skolor.

–  Att skapa bättre förutsättningar för arbete, inte minst inom Stockholms stad, för personer med funktionsnedsättningar såsom autismspektrumtillstånd.

Jag avslutar med att tipsa om Autism- och Aspergerförbundets rikskonferens i Linköping 6 – 7/11. Det är ett i mina ögon mycket intressant program där föreläsarna utifrån olika roller, yrken, utbildning, erfarenheter och engagemang på olika sätt bidrar med användbar kunskap om årets tema ”UNG MED AUTISM ELLER ASPERGERS SYNDROM – att rusta för livet”.

Vi syns i Linköping i november!

Nicklas Mårtensson
som har arbetat med och för personer med autismspektrumtillstånd sedan 1994. Sedan 2010 som ombudsman på Autism- och Aspergerförbundet.