Brytningstid återigen

För två månader sen bloggade jag lite om skolavslutningar och sommarlovets början. Sommarlovet och semestern är nu slut och vardagen tillbaka. När man pratar med kollegor och vänner så är det lite blandad kompott av lite extra stor måndagsångest och uttryck som ”det är ändå rätt skönt att komma in i de vanliga rutinerna”. Kanske lite för att trösta sig själv när ledigheten är slut. Många barn blir lite rastlösa efter all ledighet och ser fram emot att börja skolan igen och träffa alla kompisar. Kanske man byter klass eller skola och tycker att det är spännande. Ingen större dramatik.

Så är det då den gruppen som vi vill ska få samma chans till ett bra liv som alla andra: barn, ungdomar och vuxna med autismspektrumtillstånd och deras anhöriga. Det är en helt annan dimension på känslorna. Ångesten inför det nya är svårare. Lättnaden över att komma in i rutinerna är större. Det är svårt att förklara detta för andra. Man får alltid ”ja, men så är det ju för oss också” tillbaka. Nej, det är det inte, och tack och lov har jag haft förmånen att träffa många människor, bl a genom förbundet, som förstår.

Under året har vi sett att många kommuner lägger ner sina särskilda undervisningsgrupper. Den livboj som dessa är för våra barn och ungdomar har brutalt ryckts undan i inkluderingshysterins namn. Den nya skollagen förbjuder inte dessa lösningar som de felaktigt verkar tro. Läs Nicklas Mårtenssons inlägg från i maj och Hanna Danmo Källmans från i juni. Många med autism/Asperger tvingas in i stora klasser där de inte får samma chans att utvecklas och må bra. Hur ska man då kunna se fram emot det nya läsåret?

Desto roligare då att höra om dem som trots allt hittar bra lösningar som fungerar. En del gör det i ”vanliga” klasser med anpassat stöd och en del i mindre grupper med autisminriktning. De ser fram emot skolstarten och en fungerande vardag. Lika olika som vi är som individer, lika olika måste lösningarna vara.

Tänk att få sitta vid lunchbordet på jobbet som alla andra och pusta lite över småsaker som vädret eller att vi fick silver istället för guld (klagade själv idag över den beställda matlådan som innehöll potatis istället för ris) men ändå mysa inombords av tanken på att ens barn mår bra i skolan!

Anne Lönnermark
Vice ordförande och mamma till tre barn varav ett med Asperger syndrom

Annonser

2 thoughts on “Brytningstid återigen

  1. Hej på dig!!
    Jag skrev en kommentar på facebook igår, om att detta var väldigt bra skrivet.
    Sådana tankar, som de flesta andra, som inte har någon diagnos, inte tänker på.
    Jag har själv en blogg och hemsida…..
    Som du kanske har sett i gruppen.
    Det jag vill göra, är att vara stödperson, åt föräldrar och andra med Asperger och Autism.
    Hur gör jag för att bli det?
    Jag vet om att jag får inte bli kontaktperson via kommunen, för jag har själv diagnos och är sjukpensionär, de godtar inte mig.
    Men hur gör man för att bli det?
    Sedan undrar jag om det finns någon Autism och Aspergerförening här i Landskrona?
    Tack för en bra hemsida och blogg!

Lämna en kommentar.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s