Fungerar skolan för elever med autism eller Aspergers syndrom?

Denna fråga har Skolinspektionen ställt sig i en granskning som har pågått i 1,5 år. Tisdagseftermiddagens seminarium hölls i en sal som normalt har 50 sittplatser, detta heta ämne lockade över 100 deltagare. Seminariet inleddes med att Skolinspektionens generaldirektör Ann-Marie Begler gav oss några inblickar i vad granskningen kommer att visa på. I korthet gavs inte eleverna tillräckligt stöd utifrån deras behov och varken de stödinsatser som gavs eller åtgärdsprogrammen där insatserna angavs följdes upp i tillfredsställande utsträckning. Nu är ju inte granskningen klar men mycket tyder på att detta beror på att skolplaceringen och kartläggningen av elevernas behov inte sker tillräckligt systematiskt och inte heller av personal som har tillräcklig autismspecifik kompetens.

De övergripande frågeställningarna som har ställts i de två fokuskommunerna Sollentuna och Oskarshamns som ska besvaras när den färdiga rapporten presenteras i början av hösten är:

  • Gör skolhuvudmannen en utredning av elevens stödbehov och genomförs åtgärder med utredningen som utgångspunkt utifrån ett inkluderande synsätt?
  • Gör skolhuvudmannen eleven och vårdnadshavarna delaktiga i utformningen av utbildningen och stödåtgärder?
  • Följer skolhuvudmannen upp utbildning och stödåtgärder och tillvaratas resultaten så att skolsituationen för en elev med autismspektrumdiagnos kan förbättras?

Seminariets deltagare

Efter denna inledande presentation tog en engagerad diskussion vid kring hur skolan fungerar för elever med autism eller Aspergers syndrom. De som deltog vid seminariet var förutom Begler även Per-Arne Andersson som arbetar som chef för avdelningen för lärande och arbetsmarknad på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). SKL:s representant är viktig då kommuner är huvudmän för de allra flesta skolor i landet. Agneta Luttrop som är suppleant i riksdagens utbildningsutskott och är utbildad speciallärare, har engagerat sig i frågor som är viktiga för elever med Aspergers syndrom och autism. Förbundets egen ordförande Eva Nordin-Olson deltog i diskussionen. Utöver att vara ordförande är hon mamma till en dotter med autism samt arbetar som skolläkare.

Hur gick då diskussionen som följde skolinspektionens presentation?

Agneta Luttrop inledde paneldeltagarnas reflektion av granskningen med att hävda att ett utav de allvarligaste problemen för att ge elever rätt stöd och en fungerande skolgång var utformandet av åtgärdsprogrammet. För mycket fokus läggs på eleven i åtgärdsprogrammet istället för hur skolan ska ge stöd och anpassa sin lärmiljö. Det är skolan som har ansvaret och därmed ‘äger’ problemet. En del av lösningen menade Luttrop skulle vara att alltid ha två lärare i klassrummet varav en är speciallärare.

Eva Nordin-Olson lyfte fram vikten av att arbeta för att skolpersonalen har en autismspecifik kompetens då eleverna med autism har ett i grunden annorlunda sätt att tänka, tolka och kommunicera. Hon återgav även vad elever har berättat för förbundet under året:

”Skolan försökte göra mig till någon annan än den jag var. Jag skulle vara som de andra eleverna”.

Per-Arne Andersson menade att ett problem ofta är att skolan arbetar för mycket med att få ihop elevgruppen i skolan. Redan i förskolan pratas det mycket om det och det gör ofta att de som är annorlunda blir ett problem. Istället borde man utgå ifrån de enskilda barnen när man jobbar med gruppen. Ett annat problem är att skolan har för låga förväntningar på barnen. Han ansåg också att skolan i för liten utsträckning fokuserar på elevens styrkor då det är viktigt att bygga upp elevens självkänsla. Även mer verklighetsnära forskning som svarar på frågan ”vad gör en bra skola bra?” efterfrågande Andersson.

Panelen fick en fråga om vad de ansåg om den pågående utvärderingen av speciallärare- och specialpedagogyrket och respektive utbildning. Luttrop, Andersson och Nordin-Olson var rörande överens om att båda yrken behövs eftersom de har olika fokus. Speciallärare har mer direkt elevfokus medan specialpedagogen är lika viktig med ett mer organisatoriskt ansvar över exempelvis lärmiljön och handledning. Nordin-Olson poängterade att det finns ett skriande behov av att dessa utbildningar har fördjupningar om autismspektrumtillstånd.

Publiken grillade panelen med många lika varierande som angelägna frågor. Exempelvis efterlystes en kommunal samordnare som hjälper föräldrar med alla kontakter med olika instanser i samhället. Andra synpunkter från åhörarna var att skolan bör fokusera mer på samarbetet med föräldrarna då de har en unik kompetens om barnet/eleven. Föräldrarna bör ses som en jämbördig part till skolan.

Mer resurser till skolan tyckte flera åhörare. Panelen höll med om detta även om de ansåg att problemet låg på olika håll. Ann-Marie Begler röt då till och menade att det ofta låter på detta sätt, att man skyller över problemen på andra istället för att ta tag i problemet. Hon berättade att skolorna ofta säger till Skolinspektionen att de kommer och gnäller på skolan och bara påtalar problem. Skolorna efterfrågar istället att Skolinspektionen ska berätta hur det ska göra skolan bättre. Begler svarade att Skolinspektionen då brukar svara att skolan ska åtgärda alla brister som inspektionen har påtalat och att skolsituationen för eleven då förbättras avsevärt.

Nicklas Mårtensson

arbetar som ombudsman på Autism- och Aspergerförbundet och agerade moderator på skolseminariet.

Annonser

One thought on “Fungerar skolan för elever med autism eller Aspergers syndrom?

  1. Ping: Stärkt rätt till särskilt stöd | autismasperger

Lämna en kommentar.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s