I det andra Almedalen syntes vi

Nu är den slut, Almedalsveckan, och media svämmar inte längre över av rapporter om partiledartal, utspel, djbattles och mingel. Vi som var på plats för förbundets räkning såg mycket lite av allt det.

I stället såg vi, och var en del av, det andra Almedalen. Det där seminarier om ämnen som kan tyckas smala ändå väcker stort intresse.  Våra tre seminarier om diagnos, LSS och skola var, som ni kunnat läsa tidigare, knökfulla. Av frågor och inlägg förstod vi att det fanns psykiater, politiker från både riksdag och kommun, närstående, skol- och boendepersonal som kom och kommenterade.

En strid ström av personer besökte vårt tält på Donners plats. Föräldrar, mor-och farföräldrar, pedagoger, boendepersonal och journalister hörde till dem som kom och pratade om både stora och små frågor. I T-tröjor med fina loggan syntes vi väl i gyttret där ministrar passerade,  gatuteater pågick och Gudrun Schyman laddade för ännu ett torgtal.

I det andra Almedalen fanns också tid och möjlighet för enskilda möten med politiker. Vi träffade sammanlagt sju politiker från riksdagens social- och utbildningsutskott och hade dessutom ett möte med ställföreträdande generaldirektören för SPSM, Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Så gick vi på andras seminarier, gjorde inlägg och knöt kontakter. Intensivt, meningsfullt och kul är den kort-korta summeringen av vårt Almedalen 2012.

Anna Calissendorff

är förbundssekreterare och gillade de sena cykelturerna hem till boendet efter en intensiv dag i Almedalen.

Annonser

Fungerar skolan för elever med autism eller Aspergers syndrom?

Denna fråga har Skolinspektionen ställt sig i en granskning som har pågått i 1,5 år. Tisdagseftermiddagens seminarium hölls i en sal som normalt har 50 sittplatser, detta heta ämne lockade över 100 deltagare. Seminariet inleddes med att Skolinspektionens generaldirektör Ann-Marie Begler gav oss några inblickar i vad granskningen kommer att visa på. I korthet gavs inte eleverna tillräckligt stöd utifrån deras behov och varken de stödinsatser som gavs eller åtgärdsprogrammen där insatserna angavs följdes upp i tillfredsställande utsträckning. Nu är ju inte granskningen klar men mycket tyder på att detta beror på att skolplaceringen och kartläggningen av elevernas behov inte sker tillräckligt systematiskt och inte heller av personal som har tillräcklig autismspecifik kompetens.

De övergripande frågeställningarna som har ställts i de två fokuskommunerna Sollentuna och Oskarshamns som ska besvaras när den färdiga rapporten presenteras i början av hösten är:

  • Gör skolhuvudmannen en utredning av elevens stödbehov och genomförs åtgärder med utredningen som utgångspunkt utifrån ett inkluderande synsätt?
  • Gör skolhuvudmannen eleven och vårdnadshavarna delaktiga i utformningen av utbildningen och stödåtgärder?
  • Följer skolhuvudmannen upp utbildning och stödåtgärder och tillvaratas resultaten så att skolsituationen för en elev med autismspektrumdiagnos kan förbättras?

Seminariets deltagare

Efter denna inledande presentation tog en engagerad diskussion vid kring hur skolan fungerar för elever med autism eller Aspergers syndrom. De som deltog vid seminariet var förutom Begler även Per-Arne Andersson som arbetar som chef för avdelningen för lärande och arbetsmarknad på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). SKL:s representant är viktig då kommuner är huvudmän för de allra flesta skolor i landet. Agneta Luttrop som är suppleant i riksdagens utbildningsutskott och är utbildad speciallärare, har engagerat sig i frågor som är viktiga för elever med Aspergers syndrom och autism. Förbundets egen ordförande Eva Nordin-Olson deltog i diskussionen. Utöver att vara ordförande är hon mamma till en dotter med autism samt arbetar som skolläkare.

Hur gick då diskussionen som följde skolinspektionens presentation?

Agneta Luttrop inledde paneldeltagarnas reflektion av granskningen med att hävda att ett utav de allvarligaste problemen för att ge elever rätt stöd och en fungerande skolgång var utformandet av åtgärdsprogrammet. För mycket fokus läggs på eleven i åtgärdsprogrammet istället för hur skolan ska ge stöd och anpassa sin lärmiljö. Det är skolan som har ansvaret och därmed ‘äger’ problemet. En del av lösningen menade Luttrop skulle vara att alltid ha två lärare i klassrummet varav en är speciallärare.

Eva Nordin-Olson lyfte fram vikten av att arbeta för att skolpersonalen har en autismspecifik kompetens då eleverna med autism har ett i grunden annorlunda sätt att tänka, tolka och kommunicera. Hon återgav även vad elever har berättat för förbundet under året:

”Skolan försökte göra mig till någon annan än den jag var. Jag skulle vara som de andra eleverna”.

Per-Arne Andersson menade att ett problem ofta är att skolan arbetar för mycket med att få ihop elevgruppen i skolan. Redan i förskolan pratas det mycket om det och det gör ofta att de som är annorlunda blir ett problem. Istället borde man utgå ifrån de enskilda barnen när man jobbar med gruppen. Ett annat problem är att skolan har för låga förväntningar på barnen. Han ansåg också att skolan i för liten utsträckning fokuserar på elevens styrkor då det är viktigt att bygga upp elevens självkänsla. Även mer verklighetsnära forskning som svarar på frågan ”vad gör en bra skola bra?” efterfrågande Andersson.

Panelen fick en fråga om vad de ansåg om den pågående utvärderingen av speciallärare- och specialpedagogyrket och respektive utbildning. Luttrop, Andersson och Nordin-Olson var rörande överens om att båda yrken behövs eftersom de har olika fokus. Speciallärare har mer direkt elevfokus medan specialpedagogen är lika viktig med ett mer organisatoriskt ansvar över exempelvis lärmiljön och handledning. Nordin-Olson poängterade att det finns ett skriande behov av att dessa utbildningar har fördjupningar om autismspektrumtillstånd.

Publiken grillade panelen med många lika varierande som angelägna frågor. Exempelvis efterlystes en kommunal samordnare som hjälper föräldrar med alla kontakter med olika instanser i samhället. Andra synpunkter från åhörarna var att skolan bör fokusera mer på samarbetet med föräldrarna då de har en unik kompetens om barnet/eleven. Föräldrarna bör ses som en jämbördig part till skolan.

Mer resurser till skolan tyckte flera åhörare. Panelen höll med om detta även om de ansåg att problemet låg på olika håll. Ann-Marie Begler röt då till och menade att det ofta låter på detta sätt, att man skyller över problemen på andra istället för att ta tag i problemet. Hon berättade att skolorna ofta säger till Skolinspektionen att de kommer och gnäller på skolan och bara påtalar problem. Skolorna efterfrågar istället att Skolinspektionen ska berätta hur det ska göra skolan bättre. Begler svarade att Skolinspektionen då brukar svara att skolan ska åtgärda alla brister som inspektionen har påtalat och att skolsituationen för eleven då förbättras avsevärt.

Nicklas Mårtensson

arbetar som ombudsman på Autism- och Aspergerförbundet och agerade moderator på skolseminariet.

LSS- lagen som sällan fungerar

I Almedalen hade Autism & Aspergerförbundet seminariet, LSS-lagen som sällan fungera. Moderator var Elisabeth Sandlund, som annars arbetar på tidningen Dagen. I panelen fanns Kenneth Johansson (c) ordförande i socialutskottet, Lennart Axelsson (S) som är ledamot i samma utskott samt ordföranden för Autism & Aspergerförbundet Eva Nordin-Olson.

Det framkom snabbt att det är illa ställt med LSS, Eva menade att vi går mot ett ifrågasättande av denna fantastiska lag. Världens bästa lag. Men när hon numera är utomlands är hon inte längre stolt när hon talar om lagen. De två politikerna från socialutskottet instämde i att tillämpningen av LSS har i många fall hamnat snett. Men samtidigt påpekade de att det fungerar för många.

Vad kan staten göra för att förbättra inom LSS? Kenneth Johansson menade att det handlar om att göra riktlinjer och föreskrifter, han menade också att om man inte får insats ska man överklaga till förvaltningsrätten. Men han fick mothugg av moderatorn som menade att rättstillämpningen inte fungerar och att det är svårt att få rätt. Hon hänvisade till FUB i Stockholms läns rapporter om LSS-domar, den senaste rapporten visade att när det gällde ledsagning och kontaktperson (2011) i förvaltningsrätten fick den enskilde bara rätt i 21 procent av målen, rapporten kan läsas här. RBU:s förbundsjurist var på plats under seminariet och bekräftade bilden av att det är problematiskt att LSS avgörs i rätten. För att ha möjlighet att vinna mål om LSS måste man ha juristhjälp. Lennart Axelsson menade att det är ett tecken på att något är fel, man ska inte behöva anlita jurist för att få stöd.

På seminariet fanns det också en ledamot från socialnämnden i Gotlands kommun. Hon menade att det var frustrerande med alla domar som kommer, domar som går emot intentionerna i LSS. Förvaltningen vill följa dem för att få en liknande tillämpning som andra kommuner. Hon menade att det är fel. Ett exempel är domen om att kommuner inte ska ersätta ledsagares omskostnader, där har Gotland fortsatt betala dessa. Kenneth Johansson sade att Riksdagen ska ändra lagen om man ser att tillämpningen går emot intentionerna alltför mycket.

Kompetensutveckling inom LSS diskuterades, det är uppenbart att behovet är stort och Kenneth Johansson menade att det inte är omöjligt att staten kommer att hjälpa kommunerna med det. Jag menar att det är hög tid för regeringen att initiera ett LSS-lyft, likt det man gjort inom äldreomsorgen, att ge kommuner stimulansmedel för kompetensutveckling.

Staten kan ge förutsättningar men det är i kommunerna som en förändring måste ske, det är där som man dagligen tar beslut om LSS. Som Eva Nordin-Olson sade på seminariet, det handlar om anständighet, om hur vi vill värna om människor i vårt samhälle.

Emanuel Mörk

Som förutom att vara starkt engagerad i frågor som rör LSS-lagen dessutom är ordförande i Autism & Aspergerföreningen Stockholms län

Diagnos eller icke diagnos, det var frågan igår i Almedalen

Just nu befinner sig delar av Autism- och Aspergerförbundets styrelse, kansli och även representanter från minst tre av förbundets distriktsföreningar på Almedalsveckan i Visby. Vi har i förväg bokat in möten med riksdagsledamöter för att diskutera frågor som är viktiga för våra medlemmar. Dessutom kommer vi att sprida information om autism och Aspergers syndrom på vår plats, som ligger vid centralt belägna Donners plats. Vi arrangerar även tre intressanta seminarier i Högskolan på Gotland (lokal E 30). Det första mycket välbesökta seminariet hölls igår måndag om det ständigt, men särskilt under denna vår, heta ämnet diagnos eller inte. Rubriken på seminariet var ”Diagnos- hjälp eller stjälp?”

Deltagare på seminariet var

Eva Nordin-Olson, distrikts-/skolläkare och ordförande i Autism- och Aspergerförbundet, Ing-Marie Wieselgren, psykiatrisamordnare på Sveriges Kommuner och landsting, SKL, och Ann-Charlotte Eriksson, förste vice ordförande, Lärarförbundet samt informatören och föreläsaren Jill Söderlund som själv har diagnosen Aspergers syndrom.

Vad diskuterades på seminariet?

Seminariet inleddes med att Eva Nordin-Olson i korta drag berättade om autism och Aspergers syndrom samt problematiserade kring synen på dessa i det svenska samhället under de senaste årtiondena. Därefter inleddes en engagerad diskussion som den erfarna moderatorn Gabriella Ahlström tryggt styrde. Jill Söderlund berättade om hur det gick till då hon i tioårsåldern fick sin Aspergerdiagnos. Hon gav även en belysande bild av hur illa hennes skolsituation fungerade innan diagnosen och att den blev betydligt bättre efter att hon fick sin diagnos. Jill berättade att detta i stor utsträckning berodde på att diagnosen hjälpte henne att förstå sig själv. Det ledde i sin tur till en bättre självkänsla och att hon då kunde påverka sin skolsituation i högre grad. Eva Nordin-Olson lyfte fram att diagnosen i olika sammanhang skapar bättre förutsättningar för en djupare förståelse för hur en person fungerar och vad som ligger bakom ett visst beteende.

Ann-Charlotte Eriksson från Lärarförbundet, som naturligt nog hade ett skolperspektiv, menade att trots att vissa elever blir diagnosticerade så riktas inte stödet i skolan i tillräckligt stor utsträckning. De flesta eleverna får ungefär lika mycket stöd trots att stödbehovet skiftar i mycket hög grad. Hennes lösning var att ge lärarna en sorts ordineringsrätt för den pedagogiska insatsen särskilt stöd. Hon menade att lärarna är närmare eleverna än rektorerna och därmed har en bättre bild av elevernas verkliga stödbehov. Eva Nordin-Olson markerade att de pedagogiska insatserna bara är en del av de insatser som krävs för att skapa en god skolsituation för eleven.

Ing-Marie Wieselgren framhöll vikten av ett helhetsgrepp kring personen för ett framgångsrikt bemötande och insats oberoende personens ålder och livssituation. Hon betonade att samhället måste rikta sitt stöd till personen utifrån dennes behov och att diagnosen är viktig då den berättar mycket om personens behov och hur omgivningen bäst kan tillmötesgå det. På samma sätt ska skolan, menar Wieselgren, utgå ifrån elevens enskilda behov då den strävar efter att skapa en inkludering för eleven. Eva Nordin-Olson poängterade att en verklig inkludering är ett förhållningssätt från skolan där eleven får utvecklas efter sina förutsättningar hur dessa än är och att diagnosen där är en viktig källa till att förstå eleven. Hon nyanserade även begreppet inkludering där den traditionella synen oftast har som mål att eleven ska gå i en traditionell helklass. Nordin-Olson kallade detta för fysisk integrering och att verklig inkludering var när eleven fick utvecklas efter sina förutsättningar och att skolsituationen anpassades efter dessa.

Det var såklart bara några axplock från seminariet. Det bästa är om ni själva har möjlighet att besöka seminarierna. Idag tisdag arrangerar förbundet i samma lokaler två lika intressanta seminarier. Det första är klockan 8.00 – 9.30 med rubriken ”LSS – lagen som sällan fungerar”. Det andra 13.45 – 15.00 med den träffande rubriken ”Fungerar skolan för elever med autism eller Aspergers syndrom?”

Mer om våra seminarier hittar ni här  http://www.autism.se/news.asp?nodeid=86853

Är ni på Gotland? Besök gärna våra seminarier eller kom förbi och snacka med oss på Donners plats!

Nicklas Mårtensson

arbetar som ombudsman på Autism- och Aspergerförbundet. Trots det hektiska livet i Almedalen hann jag ägna mig åt så kallad kändisspottning under det första seminariet. Förutom de välkända personerna framme vid scenen såg jag i publikhavet representanter för den utmärkta distriktsföreningen från Gotland, de lika trevliga som lekglada tjejerna från Speciella, begåvade inspel från Barnombudsmannen utifrån barnens perspektiv och även Stina Hansson från Finsam Gotland bidrog till diskussionen.